Hm, det mesta verkar kunna hittas i närmaste dike.
Bildtext: Hm, det mesta verkar kunna hittas i närmaste dike.

11 NOVEMBER 2020


På den som ni vet ganska så korta vägen till jobbet från stålhästens grå parkeringshus, så kan jag numera konstatera att himlen oftare är just grå ån då blå.

Vilket får mig att tänka på den gode Carl Frestare i förra hälsningen som ju bar en blå uniformsrock, som han faktiskt fick gå till en skräddarmästare och låta sy upp åt sig själv. För att sen när den satt som en smäck pröjsa hela kalaset ur egen ficka, så var det att vara lite högre statsanställd på hans tid.

Det var bara de gemena, alltså de meniga soldaterna och ryttarna, som fick sina arbetskläder betalda av någon annan, och då var det rotebönderna och rusthållarna som fick skaka fram de silver- eller kopparslantarna mot faktura från kronan. På det hela taget måste jag säga ett innovativt sätt att spara skattepengar på.

Kanske en idé som Carl XI efter några bärs med Carls pappa Per, japp det dracks tunnvis med öl under det ovanligt kalla 1600-talet, kläckte i den lilla jaktstugan i Kungsör, naturligtvis bara spekulationer men vem vet… 😊

Vilket får mig att tänka på det ironiska i vår självbild av det fredliga folket uppe i norr som inte varit i krig på 200 år, jämfört med hur det var på Carl Frestares tid. Han och hans vapenbröder var de absolut allra sista motståndare som övriga Europas arméer ville se uppställda i slagordning på andra sidan av något gudsförgätet fält, mardröm var bara förnamnet.

Deras samtid ansåg nämligen, och med all rätt, att den svenska armén var kontinentens aggressivaste på slagfältet. För de brydde sig inte ett smack om hur många fienden var, för de visste att de ändå alltid skulle slåss i numerärt underläge. Deras grej var att hitta fienden och sen utan minsta tvekan anfalla snabbt och hårt, något som funkade långt över förväntan med några få undantag då…

Speciellt Carls polare till häst, kavalleriet alltså, var rena rama nordic noir. För chansen att segra i, eller ens överleva, en strid med dem var på riktigt nära nog lika med noll, de var typ den tidens definition på hardcore. Men de riktigt ironiska är nog att deras mentalitet lever kvar i oss mycket mer än vi anar. De levde helt enkelt i tron att deras öde var förutbestämt av gud, så det enda som de överhuvudtaget fruktade var guds missnöje, punkt.

Vilket får mig att i huvudet höra låten ”God´s gonna cut you down”, av en sångare med ett efternamn som får mig att tänka på något som Carl behövde ha med sig när han skulle hämta en ny uniformsrock från skräddaren. Det har förresten gjorts en schysst cover på låten också, av ett band med ett namn där namnet på en ikonisk skådespelerska ingår.

Så i vår sekulariserade tid finns ju då bara ödestron och oräddheten kvar, och det kanske är nyckeln till varför vi till omvärldens stora förvåning hanterar dagens pandemi så som vi gör. Fast det är ju bara en högst hemsnickrad teori i mitt huvud. Var i så fall denna oräddhet, som på något sätt verkar vara så självklar att vi inte ens märker den, kommer ifrån är en mycket intressant och öppen fråga, fast jag misstänker att den går väldigt långt tillbaka i vår historia.

Kan bara säga att jag tycker mig se den dyka upp lite överallt både då och nu. Jag tänker till exempel att det till en del kan förklara hur så pass många vågade tänka fritt och nytt, både vad gäller idéer och innovationer inom alla möjliga områden, för att så pass snabbt bygga upp det moderna samhälle vi lever i idag. För vi skiljer oss tydligen ifrån mängden i typ alla internationella undersökningar som försöker förklara hur människor runt om på jorden ser på sig själva och sin omvärld, och i de jag sett verkar vi minst sagt vara lite udda typer här uppe i norr.

Nåväl, nu var ju dåtidens uniformer av blått kläde, och det är ju inte som himlen liksom blått av sig självt, jag menar har någon av er sett ett får med blå päls, nja knappast. Så det är hög tid att besöka grenadjären Bengtsberg igen, för han har säkert ett recept på hur man fixar så att fåret Shaun ser ut som håret på en senior dam från andra sidan pölen, Atlanten då alltså.

Jodå, den gode grenadjären hade återigen svaret i bakfickan, finns recept på hur man får till ljusblått, franskt mörkblått och mörkblått ylle, men så var det ju den där lilla detaljen med handstil också, så jag får klura lite mer och återkomma med det. Som tur var hade han ett på citrongult för bomull- och linnetyg också, och då fodret på Carls uniformsrock var av gult boj och hans skjorta av linne, så funkar ju nog det också. Slog mig att det kan ju vara både fint och varmt med en hållbar egenfärgad gul filt i det lilla huset som nu byggs i Traversen.

I den blå himlen så finns det ju moln som ibland, som nu om hösten, mest är grå. Vilket påminner mig om en bild i arkivet på en rätt så udda grunka som några ingenjörer, möjligen efter ett par bira fast det är återigen ren spekulation, kom på och fixade fram en prototyp av, och då naturligtvis med en liten plåt med texten ”ASEA” på. Eller vad sägs om en lasermolnhöjdsmätare, dessutom ett redan decennium innan syskonen Skywalker slog värden med häpnad med sina lasersvärd.

Alltså med lite fantasi nästan som typ i musikvideon till låten ”Cloudbusting” med en sångerska som enligt mig har de brittiska öarnas schysstaste pipa. Nu tror jag stockholmskan slog till igen, pipa betyder här alltså sångröst. Lingvistiker säger att den dialekten utmärks av att det pratas på ”e” där andra använder ”ä”, typ "reven rev en annan rev", och vad jag har hört så kallades Stockholm förr om åren för "Eken" som i den gamla slagdängan. Själv skulle jag nog säga att det mest utmärkande draget snarare är att typ jämt använda förkortade ord eller rena slangord, ni som har försökt att få en stockholmare att säga ordet ”bra” vet vad jag menar…* 😊

Nu är ju människan nyfiken av sig och beger sig ibland upp även ovan molnen, och då behöver man ju öva lite först för att tackla typ G-krafter och sånt. Bäst görs detta naturligtvis i en flygcentrifug eller som det ibland står människocentrifug, ok nu får ni alltså tänka piloter och rymdfarare inte tvättstuga, som Asea tillverkat tre av här i stan. Vad jag vet finns alla kvar, en på KTH i Stockholm och de andra två i typ Moskva, vill ni veta mer om de historierna så finns det mer att läsa på nätet och i en bok, bara sök på typ "centrifug rymden Asea".

Nu hör jag den ocensurerade versionen av låten ”Space Lord” i huvudet, av ett band med en monsterhit som svävade ut i rymden och var rena magneten för dåtidens tonåringar. Japp, för generation X så är PK bara namnet på en bank, och när det började dyka upp påklistrade varningslappar för texterna på skivomslagen, ja då dök på ren reflex björnen Baloos bevingade ord ”störtlöjligt” upp i skallen.

Nu blev jag helt plötsligt lite kissnödig, hm undrar hur de löser det ute i rymden med tyngdlöshet och allt. Men idag kanske det inte är riktigt så PK att fråga om sådana lite pinsamma detaljer, och mest med tanke på de bilder min hjärna börjar visa mig tror jag att jag passar på den frågan…

Förr däremot var man betydligt mera hardcore med kroppsvätskor och sånt, och det här med kalsipper, trosor, bindor och toapapper är ju väldigt nya grejor, så det visste Carl inte ens ett piss om, för det fanns inte ens på kartan i dåtidens trendspaningar. Dessutom var utedassen som dagens bilar flersitsiga, och partypolarna i Kungsör tömde säkert blåsorna tillsammans åtskilliga gånger bakom husknuten på den lilla jaktstugan… 😊

*) Fotnot: Det ni kommer att få höra komma ur stockholmarens mun är typ något av följande ord: lugnt, kanon, kanoners, guld, schysst, schyrre, suveränt, suve, schyckert, super, strålande, lysande, hyvens, ballt, coolt, fett, fint, fin fint, fina fisken, läckert, fine, rock on, osv och på plats 47 eller nåt, bra, men då med en rejäl dos tankeansträngning och nästan alltid för att inte bli missförstådd av någon utsocknes från provinserna då. Ordet "jättebra" används nästan uteslutande ironiskt, typ "Ja det där var ju jättebra...", hör ni däremot ordet "skitbra", ja då kan ni vara helt säkra på att Stockholmaren tycker något verkligen är jättebra på riktigt! Nu används säkert några av dessa ord i andra dialekter också, å de e lugnt. 😊

PS. Rätt svar på förra musikfrågan är bandet "Big Country", sångerskan "Tracy Chapman" och bandet "Sick Puppies", och svaret på bonusfrågan i bildtexterna är "Cornelis Vreeswijk". Såg förresten en liten film om alla slag i världshistorien som nämns på Wikipedia, och år 1820 låg i den Sverige på en sjundeplats med 161 vunna slag, ok så våra grannländer kanske har en liten annan bild än vi av det fredliga landet i norr, för att få lite historiskt perspektiv då bara. Puh...blev en lite kanske väl lång hälsning igen, vilket jag hoppas är ok, men jag ska ta ett litet snack med mig själv om det. DS.





Ok, en ingrediens kan jag fixa själv. Bildtext: Ok, en ingrediens kan jag fixa själv.

Outside looking in Bildtext: Outside looking in.

Training for the X-wing, may the force be with you. Bildtext: Training for the X-wing, may the force be with you.

Lite mer åt Pogo pedagog hållet, så man fattar grejen. Bildtext: Lite mer åt Pogo pedagog hållet, så man fattar grejen.

Vänta, är det inte R2D2s kusin?! Bildtext: Vänta, är det inte R2D2s kusin?!