En bulle i ugnen, förlåt från ugnen ska det vara...
Bildtext: En bulle i ugnen, förlåt från ugnen ska det vara...

2 september 2020

Hur vet man när det är dags att avsluta en retreat i arkivet? Jo, naturligtvis när man känner lukten av nybakade kanelbullar! Sedan i tisdags så är vårt kafé här på Karlsgatan igång igen. De inplastade Delicatobollarna och termosarnas era är med andra ord över, för nu har vi uppgraderat från ett Minikafé till ett Megakafé.

Med hopp om att hitta småkakor i det så har jag på nytt gett mig ut på en utflykt. Den här gången så har det räckt att bara gå ner för trappen, och som det så fint heter ”ner kommer man ju alltid”. Skulle det sen finnas småkakor och bullar vid resans mål, hoppet är ju det sista som överger en sägs det, så behöver man ju inte gå upp igen på ett tag, för det är ju liksom emot gravitationslagen.

Till min oerhört stora glädje finns det massor med smarriga bakverk att välja på i det nyöppnade kafét, inte minst morotskaka som är en klar favorit om jag får välja själv. Blir man lite hungrig så såg jag även grillmackor och wraps, mer kommer säkert det har ju precis dragit upp jalusiet.

Ja just det, kanelbullar finns också och choklad, så sammanfattningsvis en mycket bra början som ju bara kan bli bättre!

Alla godsaker får mig osökt att tänka på gamla recept vi har i arkivet. Kanske ska tipsa om ”Västerås-bakelse”, och nu får ni ursäkta att provinshuvudstaden får vara exempel då ju arkivet har hela länet som upptagningsområde. Den som har ett gammalt recept på ”Fraggkakor” eller nåt annat gott är naturligtvis välkommen att höra av sig. Att då just namnet Fragg dyker upp igen beror bara på att jag tycker att det är ett himla coolt namn på en plats, finns faktiskt många såna namn i länet när jag tänker efter…och där gled vi iväg på ett sidospår igen…behöver nog socker. Himla tur då att jag jobbar så nära ett kafé…

En observation jag gjort är att äldre recept har en idag lite udda egenhet. De är nämligen hyfsat tydliga med målet men när det gäller vägbeskrivningen så är den ofta minst sagt grovhuggen. Folk förr måste ha haft händer med inbyggda kryddmått och vågar. Dessutom ögon som med oerhörd precision kunde uppfatta temperaturskillnader i vätskor och på ytor under uppvärmning. För hur ska man annars förklara fraser som ”…gräddas i ordinär ugnsvärme. Salt i efter smak.” eller ”Allt detta slås i en kastrull och vispas öfver elden tills det tjocknat.”, obs för det sista så gäller varningstexten ”Don´t try this at home”. Helt klart old school science fiction…Man kan ju undra var dom superkrafterna tog vägen…

Så nu finns det hopp att åter igen få höra ljudet av porslin som kraschar mot ett betonggolv, i så fall ännu ett litet tecken på att något slags normalläge i alla fall börjar närma sig… 😊

Skämt åsido, så jag vill passa på att hälsa gänget i kafét varmt välkomna, och önskar dom all välgång med försäljningen, bakverken och porslinet!




Himlen runt hörnet. Bildtext: Himlen runt hörnet.

Matnyttigt! Bildtext: Matnyttigt!

Godsak från arkivet. Bildtext: Godsak från arkivet.

Och vinnaren är! Bildtext: Och vinnaren är!