Det ska börjas i tid.
Bildtext: Det ska börjas i tid.

25 NOVEMBER 2020


Apropå Carl Frestares beridna polare för någon hälsning sedan så kom jag på att tänka på en av mina favoritbilder i arkivet, med just en häst och apropå förra hälsningen, en kvinna.

Bilden gör mig helt enkelt glad vilket ju verkligen behövs i dessa dagar, när hela Karlsgatan 2 är helt igenbommad och typ så folktom att man kan sjunga hela vägen till kopiatorn utan att störa någon, eller att någon ens hör dig, ungefär som i rymden.

Här får jag väl erkänna att jag själv aldrig suttit på en häst, fast jag har faktiskt klappat ett gäng, och hållit i grimmor utan att bli biten en endaste gång. Men att stå och halvt frysa ihjäl i allehanda per default ouppvärmda stall, eller vid en halvt isbelagd paddock, det har jag däremot desto större erfarenhet av… 😊

Här börjar hjärnan spela låten ”Driven like the snow”, med ett band vars namn får mig att tänka på Florence Nightingale.

Det slår mig nu att vi har massor av bilder på hästar här i arkivet, och det lite lustiga är att de nästan alltid flankeras av en man. Läs superstolt bonde, som alltså med sin käraste ägodel poserar för kameran, och ibland så är även familjen med så där lite på hörnet.

För förr fanns ju som bekant inga bilar, så hästarna var dåtidens sportbilar, helt enkelt både vän, familjemedlem, arbetsredskap och då även statuspryl.

Nåväl, det vet ni som kan rida att kunna hantera en häst är ingenting man lär sig på någon månad eller två, utan ska man gå i land med det så krävs det att man har ridit i åtskilliga år helst typ sen barnsben.

Här dyker fler arkivbilder upp i huvudet, och då på små telningar som en bonde raskt placerat uppe på arbetshästens rygg, med ena kardan som garanterad säkerhetssele, för en häst kan ju vara ganska så hög, i alla fall om man själv inte är så stor. Även om de svenska hästarna förr oftast var av samma storlek som typ en islandshäst, eller mindre ändå fast i gengäld kraftiga och lugna.

Då kvinnorna på landsbygden arbetade i jordbruket precis som männen, likaså de unga flickorna och pojkarna, för förr ansågs man som typ vuxen när man var femton år, och då hästar fanns i varje gård och många torp, så är min fasta övertygelse att rida förr var som att cykla idag. Något som barn av båda könen fick börja lära sig bara lite strax efter att de lärt sig att gå.

Det här kom väl tills pass i det enligt bönderna med viss rätt alltid betungande skjutsväsendet. Alltså deras plikt att vid behov ställa hästar till förfogande vid gästgiverierna som låg med typ 2 mils mellanrum längs de större genomfartsvägarna, som inte var så där jättemånga förr, typ en eller några få i varje väderstreck genom länet.

Ja varje socken med ambitioner hade ett gästgiveri, ofta kombinerat med en kvarn, och jag lovar att driva krog förr var en väldigt lukrativ affär. För gästgivaren var ironiskt nog efter prästen oftast nummer två i socknens sociala rangordning. Dessutom med bra mycket mer cash på fickan och då ett riktigt kap för traktens pigor, japp jag har sett summorna de kunde hosta upp i morgongåva till sin brud som bröllopsgåva slash hemgift, inga småslantar direkt.

Skjutsväsendet var till för att resenärer till häst och i vagn skulle ha tillgång till utvilade och då glada hästar, som inte lackade snett av höbrist och kastade ut ryttaren eller vagnen på någon lerig åker någonstans i höjd med Harakers kvarn.

Förutom att bönderna tidvis inte hade hästen hemma på gården för arbete, så skulle den ju levereras till gästgiveriet eller en skjutsstation och sen i värsta fall hämtas vid något annat som låg typ långtbortistan.

Ett jobb som har jag läst bönderna tydligen tyckte yngre flickor var extra lämpade för, rent krasst så påverkade det antagligen gårdens verksamhet minst om de var borta ett hyfsat gäng timmar. Så bilden av Pippi Långstrump ridandes barbacka på sin häst har uppenbarligen en förankring i den historiska verkligheten.

Ok, nästan så hjärnan fick ge med sig lite denna gång, jag får helt enkelt passa på och rida på den här något ovanliga känslan och försöka hålla hjärnkontoret i tyglarna framöver. Men vänta då kanske det inte blir några hälsningar alls, om inte tankarna kan ränna runt som vildhästar på jakt efter den allra godaste grästuvan, för det har jag lärt mig att hästar gillar att käka, till och med under gång för det har jag sett med egna ögon.

Trodde jag ja, för nu måste jag erkänna att denna hälsning egentligen är typ dubbelt så lång. Men jag tänkte att jag kanske skulle kunna överlista hjärnan för en gång skull, så därför säger jag som man gjorde i TV-serierna förr ”To be continued…”. Alltså innan ni vet ”Ok men vad händer sen då, mörkt ute kanske dags att gå och…nästa avsnitt börjar om…men klockan är ju ändå bara fyra, vi kör tio minuter till på nästa så jag får veta hur det gick…repeat…”, man åker dit på detta varje gång, i alla fall jag på helger då alltså… 😊

Vänta, jag har ju inte tänkt på en enda låt under hela hälsningen, hm ni ser vilka tråkigheter det kan leda till att försöka styra upp hjärncellerna. Även om min kloke historieprofessor sa att ”i begränsningen ligger mästaren”, vilket med tanke på konsekvensen i det här fallet låter som något från en hästhandlares mun, så är det kreativare och definitivt mycket roligare att låta tankarna ränna runt fritt innanför pannbenet, på gott och ont då, men det får min hjärna och mitt hjärta att le.

Vi får helt enkelt ta och göra som med en häst som har bestämt sig för att den inte alls vill göra som ryttaren vill, hoppa av och leda in i alla fall en musikfråga i texten, fast den har ni ju redan läst…

PS. Svaret på förra musikfrågorna är favoritbandet ”Garbage”, sångaren ”Neil Young” och bandet ”Skold”. Apropå att det nu är mörkt ute, i alla fall när jag åker hem från jobbet, är ju en sån där hopplös nattsuddande B-människa, kanske därför jag tycker det är rätt så mysigt och lugnt med mörker, så länge alla monstren håller sig på plats då förstås. Hur som helst skickar jag med några stämningsbilder. DS.


Stolta parhästar redo att rida mot solnedgången. Bildtext: Stolta parhästar redo att rida mot solnedgången.

Mare Tranquillitatis - Stillhetens hav. Bildtext: Mare Tranquillitatis - Stillhetens hav.

Titta så fint det blev när gjutning blev klar! Bildtext: Titta så fint det blev när gjutning blev klar!

Mimer by night Bildtext: Mimer by night

Bonde med en hästkraft. Bildtext: Bonde med en hästkraft.