Japp, allt är på svenska, förutom dansernas namn. Bildtext: Japp, allt är på svenska, förutom dansernas namn.

26 augusti 2020

Har rykande färska nyheter från arkivet, apropå Eldkvarn i förra hälsningen då. Jag har hittat en 375 år gammal dagbok. Ja, alltså i mitt arkivariska evighetsperspektiv, tyvärr en alltför vanlig och minst sagt ofrånkomlig yrkesskada, så är ju den nästan typ från…igår.

Sen får jag väl krypa till korset igen och tillstå att jag vetat om den ett tag. Men efter mina alltmer vidgade vyer och utflykter så kände jag ett starkt behov av att blicka inåt och ta en retreat i arkivet, man behöver ju ladda batterierna ibland. Då kom jag att tänka på att historien liksom rör sig i cykler, så det kanske går att hitta något i dagboken som faktiskt känns igen idag.

Tja, den är ju skriven 1644 till 1645 mitt under det brinnande trettioåriga kriget, som helt klart drog fram som en farsot över Europa. Så check på det, dessutom så härjade pesten och diverse andra mindre trevliga sjukdomar lite då och då under 1600-talet, och att vänta ut något vaccin fanns ju liksom inte på kartan. Där har det ju faktiskt hänt något väldigt bra sen dess.

Författaren var en 15-årig pojke, eller då snarare en ung vuxen, för det här med tonåringar är ju en senare uppfinning. Nåväl han hette Johan Ekeblad och hade följt med sin pappa på resa ut i Europa för att lära sig mer om livet, läs gå i skolan. Se där, förra veckan så började skolorna igen, men där kanske det däremot inte har hänt så jättemycket… För han skriver typ ingenting om livet på universitetet i Frankfurt an der Oder, japp det ska börjas i tid, en klar indikation tänker jag på att han kanske inte tyckte det var så himla skoj…

Istället så lade han sin energi på andra uppenbarligen roligare saker, som att jaga, äta och lära sig dåtidens coolaste sällskapsdanser. För nöjeslivet funkade som vanligt, ingen social distansering där inte…

Så här beskrev han den 4 maj 1644: ”tå wore wij på iagdt och finge 1 hare och sedan war iag hoss liutnanten till måltid och sedan woro wij i badstuffua.”.

På lite modernare svenska så blir det ”Då var vi och jagade och fick en hare, sen var jag hos löjtnanten och käkade, och sen var vi i badhuset.”.

Få se om det finns något mer som är sig likt eller olikt. Han såg svenska trupper marschera genom staden och tecknade av dem, vilket jag som militärhistorisk nörd som av en händelse bara måste nämna, blev en liten avstickare från ämnet sorry…

Gränserna var heller inte stängda fram och tillbaka, för han fick besök av sina bröder som kom resande från Holstein och Stettin.  Allt detta vet vi idag då Johan var en mycket ovanlig ung man för sin tid, han kunde nämligen både läsa och skriva, men så var han ju adlig också.

Som alltid i varje tidsålder så är eller upplevs saker på olika sätt som både bättre eller sämre än förr. Det beror ju helt på vilket perspektiv man har när man ser på den tid man själv lever i. Hur som helst tycker jag det alltid är lika spännande som lärorikt att få reda på vad någon tyckte om tillvaron för ett länge, eller då litet, tag sedan. Så man kan faktiskt ha kul i ett arkiv, det är det som är dess stora hemlighet... 😊

Ni kan vara lugna, det gick för den tiden väldigt bra för Johan, han växte upp och blev diplomat och kammarherre. Till eftervärlden lämnade han en mycket ansenlig mängd brev och andra handlingar som gläder vilken introvert arkivarie som helst, japp ibland så stämmer klichén, fast de finns då i andra arkiv, handlingarna alltså. Men den lilla dagboken, som egentligen är en skrivalmanacka, har däremot med tidens virvlar landat hos oss.

PS. Skickar med två ögonblicksbilder från Karlsgatan i fredags också. För vi får ju inte glömma nutiden heller, för den blir ju också historia en vacker dag. DS.

Nörd out!


Fredagsmys Karlsgatan 2, med fish and chips.Bildtext: Fredagsmys Karlsgatan 2, med fish and chips.

Wildlife Frankfurt an der Oder, tyskhare modell 1644Bildtext: Wildlife Frankfurt an der Oder, tyskhare modell 1644.

Pikenerare, typ som i tjuren Ferdinand fast på riktigt.Bildtext: Pikenerare, typ som i tjuren Ferdinand fast på riktigt.

Wildlife K2, tyskhare, som av en händelse jag lovar, nästan lite creepy.Bildtext: Wildlife K2, tyskhare, som av en händelse jag lovar, nästan lite creepy.