Bildtext: Trädgårdsmästaren har ordet.

28 JANUARI 2021

Jag har vid lite eftertanke noterat att min kombinerade julgrans- och tvättmaskinshjärna oftast går igång på till synes små notiser om allt mellan himmel och jord. Alltså korta små meddelanden på några meningar skrivna lite så där i marginalen eller i förbifarten, som vid den första anblicken verkar rätt så obetydliga och utan någon större mening.

Det kan vara allt från handskrivna små lappar, delar ur brev och dagböcker till delar av tryckta texter. Eller till synes torra och sakliga administrativa noteringar om egentligen vad som helst. När de sen har fått åka några varv i tvättmaskinen så visar det sig att de tvärtom inte alls är meningslösa, utan lyfter på locken till andra världar, dåtida då alltså som är mer eller mindre lika den vi själva lever i.

Då ploppar helt plötsligt sammanhang och berättelser upp i skallen, som ibland som ni vet blir till en hälsning. Men oftast lagras de som tankebanor i hjärnbarken för framtida användning, japp man vet aldrig när man kan behöva plocka fram en intressant tanke igen. Kruxet för mig är oftast den lilla detaljen att komma ihåg var någonstans man läste det som satte igång all hjärnaktivitet… 😊

De fina med notiser är att de berättar väldigt mycket bara genom att ha blivit skrivna, jag menar om det som står nu var så oviktigt så skulle ju det aldrig ha blivit nerskrivet från första början. Alltså är det bara att ta tag i lockets handtag och titta vad som döljer sig bakom de skrivna orden. Eller då en bild också för den delen för de ska ju säga mer än tusen ord, vilket de ju också gör och de kan ju också betraktas som en notis i visuell form, vilket de ju egentligen är, frusna ögonblick.

Jag menar ni har säkert som jag många gånger fastnat i blicken från någon som är med på en gammal bild, en blick som griper tag i någon känsla inom en så att man nästan sugs in i bilden och dess avbildade fantasieggande värld.

Jag blir mer och mer övertygad om att notiser och bilder kan säga oss, och låta oss förstå de som levt innan oss på ett djupare plan än vi kan ana, om vi bara tar oss tiden att som sagt lyfta på locken.
Apropå den vilda framfarten i förra hälsningen så vill jag dela med mig av en liten tidningsnotis, samtidigt som jag kan konstatera att sådana definitivt var mycket mer intressantare att läsa förr.

I ena hörnet av ”Westmanlands läns tidning” från den 16 januari 1872 kan man läsa vad vi idag nog närmast skulle kalla för en arg insändare. Det är trädgårdsmästaren för Trädskolan i Västerås som helt enkelt bestämt sig för att tala ur skägget.

”Som flere unga fruktträd blifwit genom kälkåkning afbrutna i länets trädskola, uppmanas härmed föräldrar och målsmän att tillsäga sina barn, att icke få åka kälke inom trädskolan, eller för öfrigt få hafwa sitt tillhåll der. Wederbörlig näpst drabbar genast de barn som härefter icke åtlyder detta förbud.”

Nu ska man vara snäll mot naturen, men barn är ju som barn sägs det och de har de ju alltid varit. Så är ju inga barn eller vuxna perfekta heller för den delen. Vilket enligt min mening är väldigt bra för annars skulle ju världen vara ett fullständigt ointressant och olidligt ställe att vara på.

Så det är en väldig tur att universum verkar föredra kaos framför perfektion, för oftast är det ju faktiskt misstagen som får de kreativa tankarna att verkligen ta fart så att världen på alla möjliga sätt blir en bättre plats att leva på.

Dessutom är ju hela grejen med att vara barn, och vuxen, att upptäcka världen och lära sig hur det är att vara människa, även om den delen som man bestämt sig för att utforska med en pulka råkar ligga i en trädgård…

Läste att någon sagt att vi bär alla våra åldrar inom oss, en vacker tanke tycker i alla fall jag.

Så kära vänner glöm inte bort att kasta er utför pulkabacken ibland, bildligt eller varför inte bokstavligt talat om man nu vill det, om det finns någon snö då förstås…

Jag menar det är ju skoj att göra något man tycker är kul. 😊

Men, nu missade jag musiken igen (här följer en rad ord och uttryck som inte lämpar sig i tryck, och så är ju den här texten barnvänlig). Japp ni ser även min hjärna gör misstag titt som tätt, mest tätt känns det som rätt så ofta. Nåja var väl för att jag hade förrförra hälsningens låt i hörlurarna då…

Vi får väl improvisera då vilket är alltför välkänd mark för mig. Ok, tanken på att man efter en heldag i pulkabacken nog blir lite pömsig får mig att tänka på låten ”Lullaby”. Av ett band vars engelska namn kan bota alla möjliga barnsjukdomar, som varken förr eller nu är någonting att leka med, tro mig. Det är inte låttexten eller musikvideon heller, för de kan precis som en trädgårdsmästare skrämma upp vilket barn eller vuxen som helst. Tur det finns pulkor så man kan komma undan…

PS. Svaret på förra musikfrågan är bandet ”Metallica”. Här hade jag velat skriva att jag är väldigt nöjd över att jag lyckades med konstycket att komma ihåg var jag läste den här lilla tidningsnotisen för flera år sedan. Men får nu vackert erkänna att det gjorde jag inte, utan kom ihåg fel år, men med lite hjälp av KB:s databas på nätet över dagstidningar så kom jag helskinnad ner för backen… DS.


 Bildtext: Obs, personerna på bilden har inget samband med notisen.

Bildtext: Litet kontorsträd i nedförsbacke.