Medeltida affärsjuridik i skönskrift anno 1360-tal.
Bildtext: Medeltida affärsjuridik i skönskrift anno 1360-tal.

28 Januari 2022

Ok, nytt år men samtidigt verkar det mesta vara typ som det var för ett år sedan, kanske någon mer av er som har en liten lätt dejavu känsla i dessa dagar…

Vad det nya året kommer att bjuda på vet vi ännu inte, bara att tiden rullar på som alla andra år. Apropå år så blir det ju några stycken med tiden, som vi klumpar ihop till först decennier och sedan till sekel för att liksom lättare hålla koll på dom, sen får de ju nummer också enligt gammal internationell standard.

Vilket får mig att tänka på våran äldsta arkivhandling här i bunkern, japp lite Fort Knox är det alltid när man snackar om arkivlokaler, och så ska det vara också. 😊

Just det, handlingen, ja det är ju då ett pergamentbrev förstås. Alltså antagligen en bit behandlad kalvhud som man skrivit på med bläck, tänk gåsfjäderpenna då. Vi har ett gäng sådana, en sisådär 80 stycken som genom åren då samlats ihop från olika kanter runt om i länet. De flesta faktiskt från länets bönder som haft dom liggande någonstans på gården, och vid besök från museet skänkt eller sålt dom till oss.

Japp, rena rama sökraider efter föremål och gamla dokument gjordes i början av då förra seklet, där socken efter socken metodiskt betades av. Finns rapporter från några sådana resor, som börjar med typ ”I den regntunga gryningen så gav jag mig av mot…” med följande redovisning av resultatet. Faktiskt riktigt spännande läsning.

Nåväl, nu börjar tråden tappas, så vi gör en omstart och återvänder till det nämnda pergamentbrevet. Det skrevs någon gång på 1360-talet och handlar som brukligt när det gäller riktigt gamla handlingar om något så trivialt som en fastighetsaffär. Juridik och vem som äger mark har tydligen alltid varit viktigt, vilket väl kanske inte är så konstigt egentligen. Detta är dessutom skrivet på svenska med en då för oss lite udda stavning och språkbruk, men fullt läsbart.

Brevet, eller avtalet, är alltså ungefär 660 år gammalt och i hyfsat prima skick då djurhud är ett organiskt material som utan problem anpassar sig efter temperatur och luftfuktighet med minimalt slitage.

Ok, 1360-talet var ju för rätt så länge sedan, men för att få lite perspektiv på de åren, så kan vi ju skutta tillbaka till tiden då vår polare Carl Frestare satt i något tält och plitade ner text på papper för att skicka brev hem till farsan. Det gjorde även lillbrorsan Petter som också var ute i fält åren strax efter 1700, för som kuriosa kan jag nämna att syskonen Frestare var hela 12 stycken som uppnådde vuxen ålder, 6 grabbar och 6 tjejer, så många brev blev det för att hålla kontakten med alla.

Nåväl, det tycker ju de flesta är väldigt länge sedan, och då är vi ändå bara halvvägs till åren då pergamentbrevet skrevs… 😊

Redan runt 1700 så var fascinationen över gamla pergamentbrev inget nytt, för prästen i Tortuna blev redan då så pass lyrisk när en bonde hade visat honom ett pergamentbrev från början av 1300-talet, att han skrev ner det i kyrkböckerna som en märkvärdig händelse, alltså i klass med kometnedslaget på 1640-talet. Se där alltså, arkivhandlingar har intresserat människor i alla tider, inte illa. Blir ju rätt så nyfiken vad som hände med brevet som prästen såg, vem vet det kanske fortfarande ligger och väntar på att bli läst igen på någon gård.

Då har vi landat i 1360-talet, och vad var det för tid då. Tja vi pratar ju om den mörka medeltiden, som ju inte bara var mörk då, för det är väl mest att vi inte vet lika mycket om den som följande tider i alla fall inte här uppe i norr, och nyheter från förr var väl mest elände ungefär som idag då, för sånt tar sig ju lättare igenom mediebruset.

Under dessa 10 år så styrdes Sverige och även då Norge av tre kungar, Magnus Eriksson, Håkan Magnusson och Albrekt av Mecklenburg. Den senare helt enkelt vald av riksrådet då de två förra avsattes, rörigt, ja det verkar bara ha varit förnamnet, för detta var bara ca 20 år innan Kalmarunionen bildades. Rikets ekonomi var även mer eller mindre i kris för den tiden här i norr var fylld med uppror, maktstrider och diverse allianser. Till råga på allt så passade den danske kungen Valdemar Atterdag 1360 på att erövra typ hela södra Sverige, alltså Skåne med omnejd och 1361 även Gotland med den konstnärligt förevigade händelsen ”Brandskattningen av Visby”, som ju föregicks av det blodiga slaget vid just Visby. Så med andra ord var det politiskt rätt så turbulent runt Östersjön vid denna tid, alltså lite förhöjt säkerhetsläge kan man väl säga med dagens språkbruk.

Bara decenniet tidigare 1350 så nåddes Sverige av en fruktansvärd katastrof, då kallad ”den stora döden” idag mer känd som ”digerdöden”, något som brevskrivaren och de som nämns i brevet alltså måste både ha upplevt och överlevt. Dåtida källor visar att ungefär hälften av befolkningen i drabbade områden strök med i den pestepidemin. Inte nog med det mellan 1360 och 1364 så var det dags igen då en nästan lika illa farsot svepte över Europa, och så fortsatte det med bara några års mellanrum fram till mitten på 1400-talet. Här kan vi nog ha en stark kandidat till ledtråd till det där med den mörka medeltiden.

Ok, kanske läge att ha skyddsutrustning på sig när man hanterar brevet… Men det var ju som sagt ändå ett bra tag sedan, så det är nog lugnt. För som arkivarie har jag nog andats in de förtorkade resterna av alla möjliga tänkbara både bra och dåliga bakterier, virus och sporer med mera sedan typ då, och kan väl trots det påstå att jag är i ganska så hyfsat skick för min ålder.

Efter att ha nu ha kollat upp läget i landet när pergamentbrevet skrevs så blir det helt plötsligt lite mer intressant, det får liksom ljus på sig från helt andra vinklar. För tänk om den till synes alldagliga markaffären egentligen var en del i någon regional eller nationell pågående maktkamp om rikets krona…

Tja, det är ju bara spekulationer i en hjärna som hej vilt kopplar ihop allt möjlig med varandra och då kan dra iväg lite ibland, men det är ju även då det som lurar i skuggorna blir liksom synligt och fördjupar berättelsen och förståelsen om vår historia, alltså vad som har hänt innan oss. Att små pusselbitar som enskilda arkivhandlingar sätts i ett historisk sammanhang, och kopplas ihop med andra är det som driver vår kunskap om historien framåt, och det mest fascinerande med kråksången är att bilden som växer fram många gånger inte är den förväntade, och dessutom visar sig vara alltmer komplex för varje pusselbit som läggs till. Inte så konstigt egentligen då historien och samtiden menar jag alltid var och är i typ 50 nyanser av grått, fast då ännu många fler egentligen…

Nåja, det kan ju bara ha varit en vanlig fredligt affärsuppgörelse också förstås. Den här mixen av möjliga anledningar till markaffären får mig att börja höra låten ”Seven Nation Army”, även den med en duo men av det mer trumfasta slaget vars namn får mig att tänka på sportkläder. Även på den här låten har det gjorts en schysst cover och den är mer i stil med musiken från innan pergamentbrevets tid, av en grupp med ett namn som berättar historier. Låtens text skulle nog dessutom Carl Frestare kunna känna igen sig i, undrar förresten vilken musik han lyssnade på…

Så, dags att kyla ner hjärnan med lite java tills nästa del i något 1000-bitars pussel dyker upp här i arkivet, och det händer kan jag lugnt säga typ några gånger varje dag. Vid närmare eftertanke är det kanske lika bra att jag tar en påtår också, i förebyggande syfte då alltså. 😊

PS. Svaret på förra musikfrågan är duon ”Simon and Garfunkel” och den nämnda covern framförs av rockbandet ”Disturbed”, finns säkert fler versioner också som är väl värda att lyssna på. Ok, blev lite långt men så skuttade vi ju väldigt långt tillbaka i tiden också, så då går det ju åt några fler ord på vägen dit liksom… DS.


Härdad häradskrivare på 1300-talet, kunde vara med annan outfit bara (A 7844 Foto Albert Andersson) Bildtext: Härdad häradskrivare på 1300-talet, kunde vara med annan outfit bara (A 7844 Foto Albert Andersson)

Ok, då ska man fylla i de streckade linjerna alltså (Årsbok nr 3 sidan 87) Bildtext: Ok, då ska man fylla i de streckade linjerna alltså (Årsbok nr 3 sidan 87)

Tungan rätt i mun, ingen bläckplump, ingen bläckplump (A 7699 Foto Albert Andersson) Bildtext: Tungan rätt i mun, ingen bläckplump, ingen bläckplump (A 7699 Foto Albert Andersson)

Plats för skrivkunniga, Dominikanerklostret på Munkholmen i Västerås Bildtext: Plats för skrivkunniga, Dominikanerklostret på Munkholmen i Västerås