Länets guld, rå vara...
Bildtext: Länets guld, rå vara...

30 september 2020

I tisdags slog Kraftverket upp sina portar så nu är det fritt fram att på egen hand upptäcka rummet, och naturligtvis har jag gjort några expeditioner dit för att kolla läget. Det första som möter en innanför dörren är en urhäftig logga i golvet, som av olika anledningar får mig att tänka på ”Järnkanslern”, och då en millisekund efter det på järn som ju varit en stapelvara i något millenium här i länet. Där närmar vi oss återigen trakterna runt Fragg, närmare bestämt Lapphyttan och dess väldigt tidiga järntillverkning, som fortfarande på sätt och viss pågår i närheten fast numera i forskningssyfte. Kan glädja er alla med att de många fynden från utgrävningarna på 1970-talet nu äntligen har fyndfördelats till oss, så nu får de permanent bo här i länet och flytta in i ett modernt och specialanpassat föremålsmagasin, för många av fynden är ju av just järn.

Samtidigt dyker en av mina favoritbilder bland alla de som vi har i arkivet upp i mitt huvud. Be mig nu inte att förklara hur min hjärna fungerar, för jag jobbar själv hårt på att klura ut det och formulera en begriplig liknelse som jag kan använda som svar på frågan utan att framstå som fullkomligt knäpp. 😊

Nåväl, bilden har då naturligtvis med järn att göra och är tillsammans med några andra tagen i Aseas första gjuteri här i kvarteret, och visar några män i full fart med att gjuta något.

Utifrån såg gjuteriet ut närmast som en antik spaanläggning, ni vet en sån där med romerska bad och varmvattenbassänger, medans interiören i verkligheten var precis tvärtom. För som bilden inifrån visar så var det så långt ifrån någon hälsokur man kan komma att jobba där, men det var liksom platsen där alla Aseas motorer föddes, och någon var ju tvungen att förlösa alla järndetaljerna som tillverkades där.

Det är någonting i bilden som fångar mig, kanske dess atmosfär, men jag har lite svårt att riktigt sätta fingret på det. Är i alla fall väldigt imponerad över att någon har kunnat ta så pass bra bilder i en sådan väldigt svårfotograferad miljö.

Genom åren har det funnits flera gjuterier här i kvarteret, det största låg vid Stora gatan men det är som de andra gjuteribyggnaderna rivna sedan länge. Gjutit grejer har man förresten gjort länge i Västerås, Asea var långt ifrån först med den grejen. För i kvarteret Linnea, nu Livia där VLT:s glashus ligger som det säkert finns en del järn i också, så låg i mitten av 1000-talet ett litet bronsgjuteri där en smed bland annat gjöt dräktprydnader. När platsen grävdes ut 1988 hittades en mängd spännande föremål från den verkstaden, så det var ju ganska så gjutet att Asea rätt snabbt byggde ett gjuteri när de etablerade sig i Västerås 1892.

Jag har även vågat ta mig ända till Traversen där Kiss-utställningen stod, och som en kollega sa ett inlägg om en riven utställning är också ett inlägg. När jag var där så såg jag faktiskt en hel del järnprylar lastas och köras bort på vagnar för att återanvändas i andra utställningar. Klockrent miljövänligt och hållbart, mycket lovande tänk inför nästa utställning som när som helst börjar byggas där.

Allt prat om järn får den gamla klassiska musikvideon till låten ”Sonne” att dra igång för fullt på högsta volym inne i mitt huvud. Här får ni tänka stenhård industripunk när ni ska lista ut gruppen, tror den ledtråden räcker för att ni ska ramma hem bandets namn. Jag vet, ni söker kanske efter låttitlarna på nätet för att lista ut svaret, men det kan ju finnas fler musiker som gjort låtar med samma namn. Helt ok bara kul om ni träffar rätt, för det är riktigt bra låtar…om ni frågar mig då alltså… 😊

Musikvideon påminner mig också om att Asea för hundra år sedan faktiskt ägde hela produktionskedjan från gruva till färdig produkt. Något som kom väl till pass under första världskriget då Europas gränser var mer eller mindre stängda i fyra år, och folk helt plötsligt var tvungna att skaffa sig pass för att resa utomlands, ungefär som nu alltså fast utan några andra jämförelser i övrigt. Det kriget brukar betraktas som det första industriella, där järn var hårdvaluta, och det kom mycket närmare våra gränser än vi idag kanske tror. För apropå båtar så miste nästan tusen män och kvinnor i vår handelsflotta sina liv när deras fartyg minsprängdes eller torpederades under åren 1914-1919, och några av dom kom säkert från Västmanland. Sad but true…som också är en tung låt att lyssna på, kanske speciellt för den som vill hålla kvar heavy-metallkänslan ett litet tag till nu efter att Kiss-utställningen rivits.

Ok blev lite tungt där ett tag, men då historien och nuet tyvärr inte alltid är så munter, så tänker jag att musikfrågor kan muntra upp lite i höstmörkret, det är ju också populärt med quiz nu för tiden har jag förstått. Ni som är köksbordsjobbare har ju också lyxen att kunna dra upp volymen på favoritmusiken för att få lite extra energi när ni jobbar, tricket är bara att komma ihåg att sänka den innan nästa Teams-möte…

PS. Svaret på förra hälsningens musikfråga är ”Blue for two”, och sångaren är ingen mindre än Freddie Wadling. Jösses, det blev en lite lång och väl illustrerad hälsning igen, men så har ju järnet en lång historia här i länet också. DS.


Med en schysst logga slår man världen med häpnad! Bildtext: Med en schysst logga slår man världen med häpnad!

Hårdast av de hårda, i alla fall kvarterets. Bildtext: Hårdast av de hårda, i alla fall kvarterets.

Enligt tradition, gjutning pågar vid B26. Bildtext: Enligt tradition, gjutning pågar vid B26.

Spa vid strand, eller gjuteri vid Lillån. Bildtext: Spa vid strand, eller gjuteri vid Lillån.

Efter att allt finlir är klart. Bildtext: Enligt tradition, gjutning pågar vid B26.

Järnbärarland, eller vad var det nu länet kallades. Bildtext: Järnbärarland, eller vad var det nu länet kallades.