Party on, gäller bara att inte slå huvudet i discokulan.
Bildtext: Party on, gäller bara att inte slå huvudet i discokulan.

4 NOVEMBER 2020


Det lilla nybygget i Traversen får mig att tänka på att vi i det här karga och nordliga landet för knappt ett sekel sedan ska ha bott sämst och trångast på hela planeten. Vilket ju i så fall känns som en liten smärre paradox med tanke på all skogsmark som både ger plats att bygga på och byggmaterial. Dessutom är vi ju nästan världsmästare på att ha flest kvadratmeter att röra oss på utan att riskera att krocka med någon…

Nåväl, tänker bara på min mormor som växte upp i en lång rad torp på den Sörmländska landsbygden på 1930-talet, och då vi pratar vi tio personer som sov i samma rum. Något som nog är bekant för en del familjer än idag, för det finns ju alltid nyanser i det som vi generellt sett ser som en utveckling mot något bättre.

Trångboddheten förr kan möjligen ha en delförklaring i ett kallt klimat och möjligheten att effektivt värma upp större ytor med bara en vedspis som värmekälla. Att samla ved tar dessutom en hel del tid och energi, och röken som folk förr mer eller mindre varje dag andades in var nog inte så värst hälsosam. Tänk osynliga nanopartiklar av sot säkert långt över dagens gränsvärden, så var länge den vanligaste dödsorsaken bland vuxna lungsjukdomar också…

Det får mig att tänka på tre bilder vi har i arkivet på hus modell mindre, för även om stora delar av Västmanland varit relativt välmående på grund av bergsbruk och bördiga jordar i jämförelse med andra län, så fanns det ju små hus här också.

Idag skulle de nog många av dem ha blivit utdömda som bostäder på typ hundra meters avstånd, men för att få lite perspektiv så har Sverige bara varit ett rikt land i som sagt knappt ett sekel. Innan dess var livet för de allra flesta både hårt och fattigt, vi var en gång på riktigt typ det fattigaste landet i Europa där svälten fanns precis runt hörnet när skörden slog fel. Vilket får mig att tänka på låten ”Harvest home”, av bandet från det stora landet, alltså Skottland.

Två av de små husen, fast det kanske inte var bostadshus i ordets rätta bemärkelse, är ”Frestares stuga” och en ”Jaktstuga” någonstans vid Kungsörs kungsgård. Nja några större brakmiddagar hölls knappast i dom och namnet har den ena efter Per Frestare, som var livknekt och polare med Carl XI som mer än gärna hängde och chillade i Kungsör typ så ofta han kunde. Så det ligger nära till hands att anta att den lilla jaktstugan från samma tid nog snarare fungerade som ett timrat partytält… 😊

Det får mig att tänka på att mina kollegor byggnadsantikvarierna vet det mesta om timmerhus, och att kärnvirke är, om jag fattat det rätt, det som funkar allra bäst när man ska bygga något av trä som ska hålla för tidens tand. När man studerar vad som hänt för och hur folk levde så undrar man ibland om det inte var något liknande virke i människorna då också, för ofta dyker berättelser och människoöden upp i arkiven som i alla fall ger mig lite nyttigt perspektiv på tillvaron.

Apropå förra hälsningen så kanske ni undrar vilka döda personer jag umgås med på min fritid. Tja i mitt egen lilla forskningsprojekt, japp nu slår militärhistorienörden till igen, har jag som av en händelse stött på Pers son, Carl Frestare, som valde en militär bana i en tid då krig tråkigt nog var mer regel än undantag.

Då det stora nordiska kriget satte igång år 1700 gick han ut i fält, och att han överhuvudtaget överlevde tills han dog var nog närmast ett under. I ofta urdåligt väder red och traskade han runt med armén på hopplöst urusla vägar hur många mil som helst på andra sidan Östersjön, och sov gjordes det ofta i något enkelt hus eller i tält, maten var heller ingen direkt höjdare när det ens fanns någon alltså. Att vara hungrig, trött och frusen ingick på den här tiden liksom i jobbeskrivningen som soldat, fast det gör sig ju inte så bra på film…

Här börjar jag höra låten ”Born to fight” med sångerskan som har samma efternamn som en mycket känd fartygskonstruktör, av lite större träbåtar med segel då som de där i Onedinlinjen.

Carl fick dessutom smaka bly och stål några gånger, sista gången som 33-årig kapten vid det ”olycksaliga slaget wid Pultava” 1709 då han blev sårad i huvudet, antagligen av en muskötkula. Aj, för vi snackar blykula på typ 2 cm i diameter med en utgångshastighet på några hundra meter per sekund, så han hade verkligen the force med sig. Vilket får mig att tänka på videon till, och höra låten ”You’re going down” med ett band vars namn samtidigt får mig att se bilder på sjukt söta valpar.

Måste varit rejält kärnvirke i den skallen, och en rätt så klipsk sådan också för i arkivet finns den lilla bok från 1701 med instruktioner för soldatlivet som Carl var tvungen att kunna utantill, dåtidens SoldF alltså för er som varit i grönkläder.

Just ja boken, ett reglemente tryckt i frakturstil på 249 sidor, och jag lovar för att komma ihåg alla möjliga manövrar som skulle läras ut till soldaterna, tänk sinnrikt koreograferade danser för flera hundra personer på en rätt så liten yta, alltså på en 3/4 dels Karlsgatan 2, så krävs nästan en tankenivå i höjd med Einsteins.

Så att vi idag skulle vara smartare än folk förr vill jag bestämt hävda är en myt, som nog mest kommer sig av att de flesta tycker att de är smartare än sina föräldrar för de fattar ju absolut inte någonting, det är ju solklart för åtminstone varenda tonåring… 😊

Nåväl, de som levde förr var helt enkelt minst lika smarta som vi fast utifrån sin tids förutsättningar.

Ok, efter att ha släpats bort från slagfältet och fått ge sig fången med armén vid Dnjeprs strand, så spenderade Carl sedan 13 år som krigsfånge i Sibirien innan han 1722 efter fredsslutet återkom till Kungsör. Här fortsatte han sin militära bana som om typ nästan inget hade hänt, häpp. Naturligtvis var han inte ensam om sina upplevelser även om många andra for betydligt mer illa, om de alls överlevde mer eller mindre sönderskjutna eller sönderhuggna och inte gick under då alltså.

Tja, det var väl inte någon så där jättemunter berättelse om fornstora dagar. Helt sant för bakom varje hävdad framgång eller nederlag i historien, speciellt i konflikter av olika slag, så finns det alltid de som får betala ett mindre roligt pris, och av någon anledning så förblir majoriteten av dem oftast anonyma. Vinnaren skriver ju som det sägs historien, och det är en stor anledning till att det är så viktigt att vara källkritisk både när man studerar dåtiden och inte minst samtiden, som ju också är historia fast då i realtid så att säga. 

Så när man får höra att något går åt rätt håll så sker det aldrig kostnadsfritt, allt har som bekant en fram- och en baksida, och båda berättelserna är minst lika viktiga att berätta. Det får låten ”The Storm” att börja spelas uppe i min skalle av samma band som gjorde skördelåten från samma album.

Jösses vilken lång och blytung hälsning det har blev då, och kallt och mörkt ute är det också, han måste vara inne i någon höstdipp eller så kanske ni tänker. Nja jag är ju inte bara arkivarie utan människa också, och typ utan natt ingen dag, och så finns det ju massa nyanser av grått däremellan också, och kommer jag ihåg min färglära rätt så består ju svart faktiskt av alla färger…

Men ni kan vara lugna för folk förr kunde precis som nu ha himla kul trots att livet sällan var och är en dans på rosor. För att hitta på saker att roa sig själv och andra med måste vara en av människans allra äldsta uppfinningar, helt klart väldigt smart. För det fick jag nämligen lära mig i skolan att kul hade man redan på barna Hedenhös tid, eller var det på rasterna som vi lärde oss det… 😊

PS. Rätt svar på förra musikfrågorna är bandet ”Screaming Blue Messiahs” och ett av favoritbanden ”Siouxsie and the Banshees”. De sistnämndas album ”Tinderbox” var en av fyra vinylplattor jag fick låna av en klasskompis på gymnasiet, det var så mitt liv som svartrockare började på allvar för världen blev helt plötsligt större och sen dess har det liksom bara fortsatt. DS.




Somliga går med trasiga skor. Bildtext: Somliga går med trasiga skor.

Stör inte, ser ni inte att vi har j-t kul... Bildtext: Stör inte, ser ni inte att vi har j-t kul...

Blyfria kul kulor. Bildtext: Blyfria kul kulor

Ok, bara lite småfix innan pressvisningen. Bildtext: Ok, bara lite småfix innan pressvisningen.

Få se nu, var la jag alla post-it lapparna... Bildtext: Få se nu, var la jag alla post-it lapparna...

Fyrabarnspappa som älskar att snickra, sjunga och fiska. Bildtext: Fyrabarnspappa som älskar att snickra, sjunga och fiska.