En arkivaries betraktelserEn arkivaries betraktelser


EN ARKIVARIES BETRAKTELSER



Som arkivarie är det normala, tvärt emot vad den klassiska bilden kanske oftast är, att man dagligen träffar många människor. Alltså de som letat sig till arkivet för att få reda på något. Så när pandemin i mars gjorde att vi stängde vårt arkiv för externa besök och kollegorna på kontoret började jobba hemifrån, ja då blev det plötsligt väldigt tyst och lugnt för oss få som fortsatte att jobba på plats. Känslan kan närmast beskrivas som att vara inne i en surrealistisk tavla av Salvador Dali, tiden kändes liksom lite ur led.

För att mentalt hantera det som snabbt blev känt som det nya normala, så började jag skicka hälsningar från en mer eller mindre öde arbetsplats till de kollegor som inte längre var där. Helt enkelt små betraktelser i ord och bild om sakernas tillstånd här på Karlsgatan. Allt i syfte att muntra upp mina kära hemarbetande kollegor och även mig själv, då hela tillvaron var och fortfarande känns så absurd att den i allt elände stundtals blir närmast komisk. Dessutom sägs det ju att ett skratt förlänger livet, så välkommen att följa livet bakom kulisserna på Karlsgatan 2 ur en arkivaries kanske något udda synvinkel.

Stolta parhästar redo att rida mot solnedgången.

25 NOVEMBER 2020

Apropå Carl Frestares beridna polare för någon hälsning sedan så kom jag på att tänka på en av mina favoritbilder i arkivet, med just en häst och apropå förra hälsningen, en kvinna. Bilden gör mig helt enkelt glad vilket ju verkligen behövs i dessa dagar, när hela Karlsgatan 2 är helt igenbommad och typ så folktom att man kan sjunga hela vägen till kopiatorn utan att störa någon, eller att någon ens hör dig, ungefär som i rymden. Här får jag väl erkänna att jag själv aldrig suttit på en häst, fast jag har faktiskt klappat ett gäng, och hållit i grimmor utan att bli biten en endaste gång. Men att stå och halvt frysa ihjäl i allehanda per default ouppvärmda stall, eller vid en halvt isbelagd paddock, det har jag däremot desto större erfarenhet av… 😊

Läs hela inlägget


Arkivets dunderklump, med nödvändiga arkivarietillbehör.

18 NOVEMBER 2020


Ok, de senaste veckornas hälsningar har varit rätt så mastiga, apropå båtar då, känns det lite som. Så hjärnan behöver nog starta om sig och vila lite, den går ju ändå liksom jämt på högvarv, för att få loss lite mer kreativitet. Tur det finns nätter så den får sova några timmar i alla fall, även om jag misstänker att min hjärna slirar lite på vilandet utan att låta mig få veta om det, krävs hur som helst kaffe på morgonen för att den ska bli klarvaken och börja fungera… 😊 Så med tanke på det lilla huset och för att lite kreativt då vända på steken lite, så kom jag och tänka på några stora handlingar, alltså dokument eller för den delen papper, som vi har i arkivet. En klar kandidat även om det kanske inte per definition är en arkivhandling, då den en gång i tiden trycktes i många exemplar, är årgången 1922 av ”Westmanlands läns tidning”, idag känd som VLT. För 1920-1940-talets inbundna hela eller halva årgångar av denna tidning är nämligen rejäla pjäser som mäter 58x50x14 cm med en matchvikt på nästan 16 kilo. Japp, papper väger och det är bland de första upptäckterna man gör som nybakad arkivarie, den andra är att det är vasst också… 😊

Läs hela inlägget


Hm, det mesta verkar kunna hittas i närmaste dike.

11 NOVEMBER 2020


På den som ni vet ganska så korta vägen till jobbet från stålhästens grå parkeringshus, så kan jag numera konstatera att himlen oftare är just grå ån då blå. Vilket får mig att tänka på den gode Carl Frestare i förra hälsningen som ju bar en blå uniformsrock, som han faktiskt fick gå till en skräddarmästare och låta sy upp åt sig själv. För att sen när den satt som en smäck pröjsa hela kalaset ur egen ficka, så var det att vara lite högre statsanställd på hans tid. Det var bara de gemena, alltså de meniga soldaterna och ryttarna, som fick sina arbetskläder betalda av någon annan, och då var det rotebönderna och rusthållarna som fick skaka fram de silver- eller kopparslantarna mot faktura från kronan. På det hela taget måste jag säga ett innovativt sätt att spara skattepengar på. Kanske en idé som Carl XI efter några bärs med Carls pappa Per, japp det dracks tunnvis med öl under det ovanligt kalla 1600-talet, kläckte i den lilla jaktstugan i Kungsör, naturligtvis bara spekulationer men vem vet… 😊

Läs hela inlägget


Party on, gäller bara att inte slå huvudet i discokulan.

4 NOVEMBER 2020

Det lilla nybygget i Traversen får mig att tänka på att vi i det här karga och nordliga landet för knappt ett sekel sedan ska ha bott sämst och trångast på hela planeten. Vilket ju i så fall känns som en liten smärre paradox med tanke på all skogsmark som både ger plats att bygga på och byggmaterial. Dessutom är vi ju nästan världsmästare på att ha flest kvadratmeter att röra oss på utan att riskera att krocka med någon. Nåväl, tänker bara på min mormor som växte upp i en lång rad torp på den Sörmländska landsbygden på 1930-talet, och då vi pratar vi tio personer som sov i samma rum. Något som nog är bekant för en del familjer än idag, för det finns ju alltid nyanser i det som vi generellt sett ser som en utveckling mot något bättre. Trångboddheten förr kan möjligen ha en delförklaring i ett kallt klimat och möjligheten att effektivt värma upp större ytor med bara en vedspis som värmekälla. Att samla ved tar dessutom en hel del tid och energi, och röken som folk förr mer eller mindre varje dag andades in var nog inte så värst hälsosam. Tänk osynliga nanopartiklar av sot säkert långt över dagens gränsvärden, så var länge den vanligaste dödsorsaken bland vuxna lungsjukdomar också…

Läs hela inlägget


Marknad vid ett rödmålat slott, förlåt herrgård.

28 OKTOBER 2020

Förra veckan så började stommen till ett mobilt ”Tiny House” att byggas i Traversen, och för enkelhetens skulle så tänker jag i mina också små hälsningar att kalla det för ”lilla huset”, för då känns det ju liksom som att det blir lite mysigare och gulligare, alltså ungefär som en söt liten ellastbil. På tal om bilar så har jag detta lite udda år ägnat mig en hel del åt att hjälpa mina kollegor byggnadsantikvarierna att hantera och arkivera de tiotusentals digitala bilder, som de har tagit när de varit ute med våra tålmodiga leasingbilar och bränt gummi på skogsvägarna. Mängden bilder beror på att de med en otroligt energisk envishet under några år har spårat upp och inventerat det mesta som står på en grund i några av länets kommuner, och de lär de delvis fortsätta med ett tag till efter vad jag har förstått. Det är allt från herrgårdar till utedass alltså en herrans massa byggnader, eller som vi andra dödliga i dagligt tal säger, hus...

Läs hela inlägget


Än slank hon hit, och än slank hon dit...

21 OKTOBER 2020

All is i förra hälsningen fick mig sen att tänka på en bild i arkivet på något annat som också gled omkring på Mälarisen. När Första flygkåren 1929 satte ner sina bopålar vid sjöns strand så rattade piloterna sjöflygplan, som ju då inte behövde någon landningsbana på land. När isen sen frös till så var det ju ingen höjdare med pontoner direkt, så då löste man det delikata problemet att få upp planen i luften med att sätta på medar istället, tänk en släde med en typ 500 hästars motor som dragkraft. Vilket raskt förvandlade hela Mälaren till en enda stor gigantisk start- och landningsbana… 😊

Läs hela inlägget


Snart från 0 till 100 knyck på typ under 5 sekunder!

14 OKTOBER 2020

Höstmörkret och pandemin börjar sakta rulla in igen, och som en kollega glatt skulle utropa ”Snart är det måndag, och vinter.”. Nu tillhör hen generation X precis som jag, så ni från andra generationer får tänka en stor dos av ironi här. Som Stockholmare, ja ränderna går väl som sagt aldrig ur, så var ett par rykande industriskorstenar det som jag såg innanför näthinnan när någon nämnde staden Västerås. Men vad taskigt kanske ni tänker, nja för oss som är föda i huvudstadens län så råkar det vara så att allt territorium utanför länsgränsen är som en enda stor vit fläck, tänk terra incognita. En mytomspunnen land- och sjömassa där det enligt hörsägen ska bo folk i små röda hus med vita knutar, och så ska det visst finnas några små städer också. Den mentala geografiska världsbilden är att Finland, fjällen och hojtarholmarna, läs typ Mallis alltså Mallorca, ligger betydligt mycket närmare Stockholm än Fragg …

Läs hela inlägget


El- och hästkrafter i upplyftande förening.

7 OKTOBER 2020

På vägen till jobbet de senaste dagarna, ja man hinner faktiskt upptäcka en hel del på den ändå förhållandevis korta sträckan, såg jag att man via en kranbil håller på att måla om övergången mellan Mimerverkstaden och B26. Byggnad 26 byggdes en gång i tiden 1953 som en ytbehandlingsanläggning, så då passar det ju alldeles utmärkt att övergången nu får ett nytt ytskikt. Dessutom har den rengjorts med vatten så där har vi återigen en koppling till Lillån, och då även den brunn som fanns bara några meter från sagda kranbil. Nu får det mig osökt att börja tänka på låten ”Down to the Well” av mitt absoluta favoritband, vars namn på svenska närmast blir de små skogsväsen som har en tendens att dansa på ängarna i skymning eller gryning, och till böndernas lycka utan att skada betesmarken, fast det är säkrast att inte låta sig dras med i dansen…

Läs hela inlägget


Länets guld, rå vara...

30 september 2020

I tisdags slog Kraftverket upp sina portar så nu är det fritt fram att på egen hand upptäcka rummet, och naturligtvis har jag gjort några expeditioner dit för att kolla läget. Det första som möter en innanför dörren är en urhäftig logga i golvet, som av olika anledningar får mig att tänka på ”Järnkanslern”, och då en millisekund efter det på järn som ju varit en stapelvara i något millenium här i länet. Där närmar vi oss återigen trakterna runt Fragg, närmare bestämt Lapphyttan och dess väldigt tidiga järntillverkning, som fortfarande på sätt och viss pågår i närheten fast numera i forskningssyfte. Kan glädja er alla med att de många fynden från utgrävningarna på 1970-talet nu äntligen har fyndfördelats till oss, så nu får de permanent bo här i länet och flytta in i ett modernt och specialanpassat föremålsmagasin, för många av fynden är ju av just järn.....

Läs hela inlägget


Lillån äger, var inget snack på den tiden

23 september 2020

På vägen till jobbet, ja ni vet ju vilken, för några dagar sedan så såg jag att det hölls på med markarbeten utanför B26, och två gatubrunnar stack lite trotsigt upp ur marken. Det fick mig att tänka på en annan brunn som fanns bara typ 50 meter därifrån. För i byggnadens sydvästra hörn hittades en stenmurad brunn 1953, för den har vi tre bilder på i arkivet som Asea har tagit. Nu kan jag tycka att placeringen av en brunn just där faktiskt känns lite märklig. Varför då kanske ni tänker, någon behövde väl vatten såklart. Japp så måste det förstås ha varit, men vatten fanns ju redan där. Nämligen Lillån som rann rakt under Karlsgatan 2 innan ån lades i kulvert och täcktes över när Asea behövde bygga en ny verkstad där. Om ni någonsin har undrat varför huset på baksidan liksom sticker ut i en ganska så konstig vinkel, så är svaret just Lillån, som gick i en båge rätt igenom hela kvarteret och liksom prompt bestämde var det gick att bygga hus. Idag är det väg och parkering där ån en gång i tiden sakta rann fram....

Läs hela inlägget


Skepp ohoj, 1300-talet hälsar på!

16 september 2020

Apropå min förra hälsning så har jag fått reda på något som fick mig att tänka på det gamla talesättet ”när man talar om trollen”. Den nämnda premiärturen i Salatrakten var nämligen nära att sluta i ett krondike, ja i alla fall ute på en böljande åker… Nu redes situationen rådigt upp med hjälp av vändning av fordon på en femöring, så allt gick vägen på grusvägen som bokstavligen var en ”road to nowhere”. Precis som i den gamla radiohiten av…japp, vilken grupp var det nu som gjorde den låten som nu helt plötsligt poppade upp i mitt huvud? Det var ju skönt att premiärturen gick bättre än den som Wasa gjorde 1628. Vilket får mig att tänka på båtar, nu var ju Wasa i och för sig ett ”skiepp” och ingenting annat, men jag kom att tänka på några bilder vi har i arkivet...

Läs hela inlägget


Såååå sööööt!

9 september 2020

Måste bara berätta att morotskakan som serveras i kafét smakar utsökt! Så har du vägarna förbi är det väl värt att stanna till där en stund, fikaraster är ju både trevliga och superviktiga tycker i alla fall jag, men så har jag ju ett alltför välgrundat rykte av att vara ett kakmonster också... Har sett på mina promenader mellan fikarummet och arkivet att alltfler besökare sitter och fikar i kafét, jättekul! Sen ska det enligt uppgift snart finnas lite mer varmare mat att köpa där också, inte helt fel när man blir lite hungrig. På vägen till jobbet, alltså till och från stålhästen, så upptäckte jag häromdagen några nya stolpar som poppat upp ur marken vid en parkering. Nu är jag inte ingenjör men jag tycker det ser ut som laddstolpar för elbilar...

Läs hela inlägget


En bulle i ugnen, förlat från ugnen ska det vara.

2 september 2020

Hur vet man när det är dags att avsluta en retreat i arkivet? Jo, naturligtvis när man känner lukten av nybakade kanelbullar! Sedan i tisdags så är vårt kafé här på Karlsgatan igång igen. De inplastade Delicatobollarna och termosarnas era är med andra ord över, för nu har vi uppgraderat från ett Minikafé till ett Megakafé. Med hopp om att hitta småkakor i det så har jag på nytt gett mig ut på en utflykt. Den här gången så har det räckt att bara gå ner för trappen, och som det så fint heter ”ner kommer man ju alltid”. Skulle det sen finnas småkakor och bullar vid resans mål, hoppet är ju det sista som överger en sägs det, så behöver man ju inte gå upp igen på ett tag, för det är ju liksom emot gravitationslagen...

Läs hela inlägget


Japp, allt är på svenska, förutom dansernas namn

26 augusti 2020

Har rykande färska nyheter från arkivet, apropå Eldkvarn i förra hälsningen då. Jag har hittat en 375 år gammal dagbok. Ja, alltså i mitt arkivariska evighetsperspektiv, tyvärr en alltför vanlig och minst sagt ofrånkomlig yrkesskada, så är ju den nästan typ från…igår. Sen får jag väl krypa till korset igen och tillstå att jag vetat om den ett tag. Men efter mina alltmer vidgade vyer och utflykter så kände jag ett starkt behov av att blicka inåt och ta en retreat i arkivet, man behöver ju ladda batterierna ibland. Då kom jag att tänka på att historien liksom rör sig i cykler, så det kanske går att hitta något i dagboken som faktiskt känns igen idag...

Läs hela inlägget
Redan en ärrad veteran, men kvar i matchen.

19 augusti 2020

Inspirerad av förra veckans promenader så har jag spänt bågen ännu mer och besökt våra gamla parhästar ”Gamle Svarten” och ”Snömannen”, den senare mera känd som ”Yetin”. För er som är födda efter att Eldkvarn brann, ursäkta Stockholmsuttrycket gamla ränder går tydligen aldrig ur, så är gamle Svarten just en häst. Nu låter det ju som att jag varit iväg på en polarexpedition, men ska jag vara helt ärlig så står de båda stålhästarna i samma parkeringshus och våning där jag parkerar min egen. Så jag passerar och vinkar till dom, och även ”Bussen”, varje dag på väg till jobbet. Rätt ska vara rätt...

Läs hela inlägget
Litet men naggande gott!

12 augusti 2020

Den här veckan har Karlsgatan sakta men säkert fyllts på med semesterutvilade kollegor. Måste säga att ni alla har varit jätteduktiga, då ni har kommit ihåg era pluppar och dessutom spritt ut er ankomst så vi kontorsjobbare har hunnit anpassa oss. Tack 😊 Så jag har tagit mig några små promenader utanför arkivet för att se vad som nu har kommit igång i huset. Fast i ärlighetens namn måste jag erkänna att en stor anledning till mina utflykter även är att se vad det är för väder ute. Sikten från bunkern…förlåt arkivet, är ju rätt så begränsad…inte som från ett köksfönster precis...

Läs hela inlägget
Sesam öppna dig, men bara med plupp!

6 augusti 2020

Nu är vi i arkivet tillbaka på plats i vår fästning igen efter vår känns det som alltför korta semesterlockdown. Utvilade, och nåja hyffsat pigga i alla fall tills vi har hunnit vända rätt på dygnet igen. Så nu kan vi svara på frågor om allt möjligt igen, fast ni får gärna spridda ut dom lite grann… Det sägs ju att man ska mjukstarta på jobbet efter semestern, alltså tills hjärnan har fattat att den behöver tänka på annat än vilken serie på Netflix som kan vara kul att titta på. Det kan ju ta några veckor…eller nåt. Kan glädjande meddela att kaffebryggaren fortfarande fungerar som den ska, trots sin faktiskt aktningsvärda ålder på 10 år. För övrigt funkar resten av maskinparken i lunchrummet som vanligt…inget nytt under solen alltså...

Läs hela inlägget
Room with a view, or not.

2 juli 2020

Kom på att ni kanske undrar lite över hur det har varit i arkivet den här våren. Alltså att någon av er i alla fall vid något tillfälle kanske möjligen om inte annat oförhappandes har tänkt den tanken. Nåväl, vi ska inte fördjupa oss i det utan går vidare. Kort sagt så har jag och min cell…förlåt arbetskamrat Anette haft det bra här i arkivet. Vi har haft det lugnt, skönt och svalt i våra båda klimatstyrda rum, alltså bibblan och arkivet...

Läs hela inlägget
Kanske nåt sånt här skulle funka?

23 juni 2020

Människan är väldigt anpassningsbar sägs det, och vänjer sig vid det mesta efter ett tag som typ att arbeta hemma… När man väl har vant sig vid det, så tänker jag att då behöver man ju rent logiskt vänja sig vid att jobba på kontoret igen. För någon gång, förhoppningsvis i höst, så kanske det blir dags att återgå till det som blivit känt som ”normalläge”, alltså i alla fall till nästan som det var innan mitten på mars...

Läs hela inlägget
Ho, ho, undrar om jag skulle provsitta en stol, eller inte.

16 juni 2020

Har kommit på att det ju finns en värld utanför kontoret, och vägen till och från arkivet då också förstås, här på Karlsgatan 2. En värld med rum som jag numera väldigt sällan (läs typ aldrig) besöker, på förekommen anledning alltså, jämfört med för några månader sedan. Så min minnesbild av dom är lite dimmig. Så för att friska upp mitt eget och ert minne, och kanske bli lite nostalgisk på kuppen då med betoning på kanske. Så har jag givit mig ut på en expedition till några mer eller mindre som det så fint numera heter ”övergivna platser”...

Läs hela inlägget
Ok, upprepa tre gånger, Fåglarna är bara en film.

8 juni 2020

Har kommit lite ur fas med hälsningarna, men ni fick ju en förra veckan, så vi kör denna veckas som den förra lite i efterhand, eller om det blir i förhand... För att inte öka den rådande förvirringen om detta till oanade höjder slår vi nu fast att hälsningarna är i fas. Känns enklast så, i alla fall för min måndagshjärna. När man som jag idag jobbar senare, och det blir lite mörkare, då ser man plötsligt kontoret i ett helt nytt ljus. Det blir direkt liksom lite mer mystiskt och till och med rent av...läskigare.

Läs hela inlägget
Roulettehjulet snurrar.

1 juni 2020

Kom på att jag inte skickade någon hälsning förra veckan. Får skylla på att jag hade fullt upp med jobb, japp det händer, och att jag antagligen var lite lätt chockskadad efter beskedet om förlängningen av distansarbete tills det typ är höst... Apropå det senaste så finns det ju faktiskt en hel del saker som ni som distansjobbar slipper, som att...

Läs hela inlägget
Klart för teststart - Check!

22 maj 2020

Idag är det lugnare på jobbet än på länge... säger rätt så mycket att lamporna i lunchrummet slocknade två gånger när jag satt och åt... Det bästa med att vara typ själv på jobbet en sån här dag, är att det plötsligt finns tid att göra dom där väsentliga sakerna som man annars inte hinner med. Som att...

Läs hela inlägget
Stillheten flyter genom kontoret.

15 maj 2020

Det är aprilväder på kontoret. Alltså stora kontraster mellan dagarna, eller som det hyfsat gamla talesättet lyder ”Det svänger snabbt i hockey”. Igår var det faktiskt rätt så många här, fick nästan en flashback till februari. Men idag är det betydligt lugnare på den fronten. När jag går genom kontoret känns det mest som att jag är med i den gamla filmklassikern ”Stilla flyter Don”...

Läs hela inlägget
Resesällskapet.

20 april 2020

Kul att se och höra så många av er på samma gång! Var ju ett tag sedan. Idag är det av en händelse bara jag från länsmuseet som är här på Karlsgatan. Med andra ord ett bra tillfälle att vidga sina vyer och skaffa några nya bekantskaper. Det visar sig nämligen att det trots dessa tider vimlar av liv i kontorslandskapet...

Läs hela inlägget
Fikapaus

1 april 2020

Här är allt väl, lite tyst och lugnt bara, för att inte säga rätt så ödsligt. Så vi tänkte för alla er som jobbat hemma ett tag skickar vi över några ögonblicksbilder från idag, så ni inte glömmer bort hur det ser ut på jobbet. För att liksom mildra chocken när ni kommer tillbaka och jobbar på kontoret igen...

Läs hela inlägget