Projekt WOOF

Västmanlands läns museum förvaltar långt fler antal föremål än vad som syns iutställningarna och publika sammanhang. I föremålsmagasinet, WestmannaArvet, finns både arkeologiska och kulturhistoriska föremål som förvaras i klimatanpassade magasin.  

I början av år 2021 startade ett tvåårigt projekt vid Västmanlands läns museum med ett fokus på den arkeologiska samlingen. Projektet avslutades år 2022.

Om projektet

Projektet WestmannaArvets oregistrerade osteologiska fyndmaterial (WOOF) utgår från Västmanlands läns museum och sker i samverkan med Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet (OFL) vid Stockholms universitet och Länsstyrelsen Västmanland.
Projektet går i linje med museets ledord vilka är samla, vårda, bevara och tillgängliggöra.
För att kunna utföra vårt uppdrag förutsätter det att vi första hand har en god överblick av samlingarna för att kunna vårda och bevara, för att sedan i andra hand kunna tillgängliggöra och förmedla samlingarna.

Projektet är uppdelat i tre etapper och ordnar inledningsvis ett osteologiskt material som är i behov av både ompackning (etapp 1) och registrering (etapp 2). Detta med målet att kunna tillgängliggöra och förmedla (etapp 3) ytterligare en del av vårt gemensamma kulturarv, men också för att utvärdera forskningspotentialen och fylla kunskapsluckor genom samverkan i flera steg och nivåer. 

Illustrationen föreställer en gravsättning av benbehållare som utgörs av ett svepkärl. Gravsättningen utgår från gravfält Kolbäck 191 från äldre järnåldern. Det är inte en exakt återgivning, men utgår från platsens topografi, datering och gravtyper. Gravsättningen utgör en blandning av grav 138 och 139. Element från de gravarna utgörs av: nedgrävning med stensatta kanter, ett svepkärl som benbehållare och krumkniv/skära som gravgåva. Människornas dräkter utgår ifrån år 0–200 då man har börjat färga kläder och det blir vanligare att väva textiler främst i ull, vilket gör att man lätt kan göra rutiga mönster. Illustration: Lee Widegren Lundin.

Publika akiviteter 2022

19 mars – Föredrag
För Arkeologigruppen i Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

Sommaren 2022
Sommaraktiviteter på Västmanlands läns museum. Projektet bidrog med material till sommaraktiviteterna för barn som hålls av sommarjobbande ungdomar.

28 augusti – Nationella arkeologidagen 
Filmvisning på Västmanlands läns museum 

3 september – Kolifej i Kolbäck 
Filmvisning på Linneagården i Kolbäck. Arrangeras i samarbete med Västmanlands läns museum och Hallstahammars kommun.

12 Oktober – Föredrag
Föredraget arrangeras i samarbete med Arkeologigruppen i Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

22 Oktober – Arkeologi i länet 
Projekt WOOF medverkar på temadagen som arrangeras i samarbete med Västmanlands läns museum och Länsstyrelsen Västmanland. 

22 November – Föredrag
Projektet presenteras, med ett fokus på vad benen kan berätta, vid Medicinhistoriska sällskapet – Westmannia.

Illustration av svepkärl med kremerade kvarlevor/brända ben inuti och gravgåva i form av krumkniv ovanpå. Krumknivar och svepkärl har påträffats på gravfältet i Kolbäck. Av svepkärl fanns bara hartstätning kvar. Från vikingatid och medeltid finns mönster inristat på svepkärl. Möjligen kan det ha förekommit på äldre järnålder. Illustration: Lee Widegren Lundin.

Läs mer

På Västmanlands läns museums sociala medier under #projektWOOF kan du läsa mer om projektet. Studenterna från Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet bidrog med flera inlägg.

Projekt WOOF finansieras av Riksantikvarieämbetet via Länsstyrelsen Västmanland.

Kontaktperson för projektet

Ida Andersson

021-17 68 41

[email protected]

Åsen, Kolbäck

Fram till 1960-talet var ”gropen” i Kolbäck en ås som innehöll nära 200 gravar i olika konstruktioner. I samband med att Åsen blev aktuellt för grustäkter under 1960-talet utfördes ett antal utgrävningar. 2021 blev Åsen i Kolbäck återigen aktuell när studenter från Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet (OFL) arbetade med benmaterialet från Åsen.

Dominikankonventet, Västerås

Dominikanerklostret, eller rättare sagt dominikanerordens konvent i Västerås byggdes 1244. Dominikanermunkarna var klädda med svarta kåpor och kallades därför svartbröder, och tillhörde en så kallad tiggarorder. Munkarna inriktade sig mycket på studier och vetenskapligt arbete. Dominikanerklostret, eller rättare sagt dominikanerordens konvent i Västerås byggdes 1244. Dominikanermunkarna var klädda med svarta kåpor och kallades därför svartbröder, och tillhörde en så kallad tiggarorder. Munkarna inriktade sig mycket på studier och vetenskapligt arbete.

Tack för ditt bidrag till Älskade Västmanland! ♥